Jenskus mammablogg.

Annons

Jölp.

Gahh, jag har dött pizzadöden! Hur länge ska det riktigt ta innan kroppen har smält mestadelen av en fryspizza? Lillan och jag utförde vår heliga ritual fredagsmys idag. Hoppas lite te, några liter vatten och en skvätt yoga ska kurera mej tillräckligt för att somna någålunda bekvämt.

Imorgon ska jag fixa och trixa inför söndagens jullunch, som jag bjuder min familj på. En fotografkompis kommer för att ta allehanda smygbilder också, som jag kan göra lite collage av och rama in som julgåvor. Skönt så, att bjuda på mat och fixa foton, så slipper man slit och släp med julshopping.

Annons
Kommentera (0)

Kommentera

Yoga games!

Alltså ni vet inte hur mycket jag vill vara med här!

YouTube Preview Image

På våren blir det ”Yoga games travels” med event i New York och på hösten i Frankrike!

Jag har tjuvstartat mitt nyårslöfte för 2015. Dels för att slippa pressen om man misslyckas på direkten efter nyåret, och dels för att jag knappast vill ha fler ursäkter att smaska på bulla, choklad etc. hela denna månad ut.

Mitt nyårslöfte heter ”yogaeverydamnday”. Det finns en hashtag på instagram som heter så, om ni vill kolla upp. Jag vill helt enkelt röra på kroppen men också stressa ner och eliminera negativ press. Jag vill möta mej själv inom min ljusblåa yogamattas fyra hörn. Jag vill möta mina känslor, mina tankar och känna hur min kropp mår, varje dag. 

Om det så är ett svettigt 30-60 minuters pass, eller bara 5-10 min då jag sitter med rak rygg i lotusställning och bara blundar och andas, och frågar mej själv dessa tre frågor. Varje dag. Every damn day.

Jag vill jobba på att hålla detta hela januari och februari och sen se hur det känns. Ett 12 månaders engagemang är rätt vidlyftigt, tycker jag. Allt går i perioder för mej, och kanske det är så för alla egentligen. Man måste anpassa sej lite vartefter till vad man orkar med i längden.

Luciadagen var dagen jag startade! Passar rätt bra att börja sin yogaresa på ljusets högtid.

Annons
Kommentera (2)

Kommentera

  1. jensku

    jag jobbar 25 h veckor i en matbutik och trivs :) jag drömmer förstås om fast kontrakt då jag nu är istället för någon på deras alterneringsledighet… ännu större dröm skulle såklart vara att få fasta tider också… jobbar både morgnar, kvällar och helger. blir lite knepigt med barn men än så länge är hon ju liten och hennes dagis har flextid alltid utom söndagar. men söndagar har jag en skötare istället. blir knepigare när hon börjar skolan! det kan hända att jag med börjar studera när hon börjar förskolan, bara så jag har dagstider och är ledig för henne på kvällarna. men svårt att säja om jag skulle klara av att studera… får halvpanik vid blotta tanken. jag började blogga 2009 när mina kompisar pratade om sina bloggar. min första blogg är på http://www.tindla.wordpress.com, tror jag. jag hade en blogg mellan den och denna, men den har nestinas pappa, som var admin, raderat! du kan gå till första sidan av denna blogg och läsa om hur det var direkt efter det att jag och nenne kom till larsmo och jag blivit ensamstående.

  2. Annica

    Har ramlat in i din blogg så det är en del jag undrar. Du har absolut inte skyldighet att svara mej. Hur mår du nu och vad gör du är du mammaledig,sjukledig annat? Du verkar ändå må bra nu. Håller absolut med dej om att man ska gå i terapi om man känner att man behöver. Hellre i god tid men det är lättare sagt än gjort ofta vill man inte erkänna att man mår dåligt och behöver hjälp. Hur kom det sej att du började blogga?

Se fler...

He få döga säj.

Tadaa! Här är vår julgran. Igår när allt var klart och det bara var tre rosa bollar kvar att hänga upp, först då kom jag på att vi har ju inga julgransljus. Allt kom jag ihåg utom ljusen. Så de har vi fixat nu och fast man ska för snygghetens skull hänga upp dem först och allt annat sen, så har jag nu bara tryckt dit dom lite hipp som happ nu. O he få no döga.

20141216-211553.jpg   20141216-211653.jpg

Självklart hänger det några cupcakes i granen, och candycanes. Idag har vi annars tagit en skön sovmorgon, varpå vi åt rostat bröd. Sen spelade vi lite på synthen och dansade runt. Sen hade vi vår köttbullsprovning och nu på kvällen har vi deltagit i en pysselkväll/knytkalas med kompisar i Elim kyrkan. Funderar ännu mycket på huruvida vi borde bo kvar i Larsmo eller förflytta oss mot Jakobstad. Känns så tryggt att bara bo kvar i Larsmo, men skulle passa oss bättre att bo i stan utav flera anledningar…

Annons
Kommentera (0)

Kommentera

Jäklar anamma!

Varning: här kommmer ett mastodontinlägg om veganism. Om du inte vill läsa om sånt så hoppa då bara över. Du har rätt att välja vad du bryr dej om och det har även jag. Jag tänkte ta allt från början. Mina starkaste minnen av mat, och att tycka om mat som liten, kommer från olika faser jag hade då jag väldigt intensivt tyckte om olika saker. Jag minns det som att jag ett tag var väldigt besatt utav tomater och älskade att sitta och tugga på en hel tomat sådär rakt upp och ner, medans jag studerade den grundligt.

Sen hade jag olika faser då jag älskade bananer, äpplen och kiwifrukter. Jag vet inte hur gammal jag var när jag älskade Snellmans champinjonkorv. Det är en uppskärningskorv, alltså färdiga skivor man kan ha på smörgåsen. Jag kommer ihåg en dag i matbutiken med min mamma då jag sa åt henne att jag inte mer vill äta djur, för jag tycker synd om dem att de ska dö för att jag ska få mat. Då sa min mamma att om jag inte äter korven jag tycker om så då har ju djuren dött helt i onödan.

1

Bästa boken!

Sen minns jag i 7:an i högstadiet hur vår lärare i huslig ekonomi talade om näringslära och på tavlan skrev upp vilka födoämnen vegetarianer äter för att få i sej samma protein som köttätare. Majs, ärtor, bönor och linser, skrev hon. När vi gick ut ur klassrummet efter den lektionen minns jag att jag sa åt min kompis Mia att jag skulle kunna göra det där, leva på det där viset.

När jag gick mitt andra år i FKF i Vasa fick vi alltid världens godaste skolmat och ofta efterrätt. En dag kom jag in i matsalen och uppdukat stod olika färgglada, vegetariska maträtter. Jag provade lite av allt och var förvånad över hur fräsht, smakligt och spännande allt var. Nästa dag fick vi en riktig favoriträtt, nämligen köttbullar. Köttbullarna var stora, runda, köttiga och fantastiska. Tillsammans med gräddsås och tjockt potatismos var måltiden fulländad. Direkt efter att jag ätit upp min mat konstaterade jag skillnaden mellan hur min kropp kändes dagen innan och nu. Dagen innan hade jag ätit mej helt mätt och haft massor med energi för resten av min skoldag. Men nu hade jag knappt klarat av att äta halva tallriken innan jag blev dåsig, trött och hängig. 

Och precis då, impulsiv som jag är, beslöt jag mej för att nu är jag vegetarian. Jag talade om detta för en av mina klasskompisar och hon skrattade och svarade ”javisst, och jag har slutat röka”. Men det var faktiskt sant att jag blev vegan direkt efter att ha ätit upp mina köttbullar. Efter skoldagen gick jag till biblioteket och lånade den fantastiska boken ”Varför vegan” av Lisa Gålmark. Den är fortfarande den bok som varit mest betydelsefull för mej i mitt liv. Och tre år framåt var jag en glad vegan.

20141216-170024.jpg

Hittills har jag bytt ut komjölk, joghurt och smör mot veganska alternativ!

Det här blir så långt inlägg att jag nog får skriva en annan gång om de orsaker, som gör att jag uppskattar veganism. Det här är ju återigen ett ämne som upprör människor, många har åsikter om och som därför skapar debatt. Och som sagt så hatar jag ju debatt. Det här är min blogg och jag skriver om allt som är viktigt för mej. Jag vill inte provocera eller bråka med någon. Men om det jag tycker inspirerar någon så är det ju bra. 

Men kort vill jag säja nu redan att det finns många fler orsaker än enbart etiska, till att vara vegan. Och man måste ju inte vara en hundraprocentig vegan. Veganism som mål för mänskligheten är ju en total utopi, om något. Men det är fint att människor är så existensiella i sitt tänkande att oberoende av vad alla andra gör så följer de det de själva tror vara rätt. Om alla åt en veganmåltid hemma en gång i veckan skulle det redan vara superbra!

Så, etiska orsaker finns det till veganism och att uppskatta veganmat. Också hälsan är en bra orsak eftersom maten är kolesterolfattig. För mej är den största orsaken miljö och världsekonomi. Ett kilo mat av spannmål och växter är alltid ett kilo mat. Men ett kilo kött kräver 10-12 kilo spannmål och växter för att få fram. Kötträtter är därmed ett stort slöseri av världsresurser och en massa människor i vår värld går hungriga och dör i svält medans vi sitter här och käkar korv, ungefär.

20141216-165920.jpg

I stekpannan i bagrunden mina vanliga köttbullar. I paketet vegobullar. Let the testing/tasting begin!

20141216-165906.jpg   20141216-165851.jpg

De såg så lika ut på bilden att jag på vänstra bildan skuffat den ena köttbullen åt sidan. På högrabilden två vegobullar.

Idag har jag provat på vegobullar av märket Anamma. Och jag har också lagat mina vanliga köttbullar, så man faktiskt kunde jämföra de båda. Vad förvånad och glad jag blev när denna produkt fanns här i bybutiken! Jag hade verkligen inte förväntat mej att de skulle vara så bra som de var, dessutom. Jag avskyr att kompromissa med god mat. Det har ofta hänt att jag lagat något riktigt nyttigt och bra och sen när jag sitter där med min tallrik får jag kväljningskänslor, kastar bort maten och äter ostsmörgåsar istället. 

Många nyttiga rätter ger mej obehagskänslor. Jippie, där sitter du med din skål full av frön, acai, maca och mullbär och hela skiten, brukar jag tänka. Men när jag vaknar vill min kropp ha fett, något stekt eller djupfriterat och knaprigt gott. Och mättande. Det spelar ingen roll hur god den nyttiga maten är, den måste också tilltala mina andra förväntningar.

Därmed sagt blev jag riktigt förvånad när jag provade dehär veganbullarna. De var saftiga, hade perfekt köttbullskonsistens och hade rätt färg och utseende. Det gick efter två bullar att uppfatta eftersmaken av något ”växtigt”, alltså icke köttigt. Och jag var faktiskt tvungen att ha hela munnen full utav veganbullar innan det faktiskt gick att konstatera att jovisst är detta gjort utav sojaprotein. Så det var ju grymt bra!

20141216-165939.jpg   20141216-165959.jpg   20141216-170013.jpg

Jag kollade upp Anammas hemsida och alla deras produkter har nu gjorts så att de är helt veganska! Gissa om jag vill ha frysen full av alla dessa godingar,- vegokorv, schnitzlar, burgare och basilikapuckar! Eftersom varumärket redan tas in i butiker här gäller det nu bara att ta reda på var de finns och fråga, fråga, fråga att de ska ta in större urval av dessa varor!

Annons
Kommentera (4)

Kommentera

  1. jensku

    vad den låter spännande, ayurvedaboken du tipsade om! måste kolla upp 😀 jag ÄLSKAR, ÄLSKAR, är typ besatt av plantain. men jag måste åka de hundra någå kilometrarna till vasa för att få tag på såna. i nigeria kokar man bruna bönor och har på slutet i palmolja, crayfish powder, chili (”pepper” lol) och hackad lök. det äts också med plantain och är så himla gott! ska definitivt kolla upp red-red för jag älskar goda recept med bönor och behöver samla på mej vegorecept nu att öva in. nestina har hittill accepterat rismjölk på flingor och gröt och förstår varför jag vill att vi ska byta.

    jag minns det som att du var helt vegetarian tills du åkte till venezuela? :) jag slutade i en lååångsam process vara vegan när jag blev samboende med min första pojkvän i london och jag blev trött på att laga dubbla måltider. mina vegantankar känns så rätt nu för jag upplever det som att jag återgår till mitt sanna jag. :)

  2. jensku

    gahh jag älskar grönsaksbiffar, med kokt potatis och svampsås! jag har faktiskt tänkt de senaste dagarna att jag måste laga det igen här nån dag. det är jättelänge sen jag lagat det sist. har du mera tips på vegetarisk mat, som också är god? :) ojj det där med att tröstäta känner jag hur bra till som helst. jag är helt överemotionell, har ångest och jag äter upp ALLA mina känslor. tror jag annars skulle vara rätt smal, i alla fall när jag tycker om att röra på mej och sådär. det är helt och hållet tröstätandet som ger mej den form jag har. :) jobbigt att du får magvärk av för mycket sött :(

  3. Anna S-D

    Tvåan i FKF, det kommer jag ihåg :) Varför var du inte vegan sedan då? Jag är en äkta velare, så inget som jag säger håller i debatt… Jag hade ju också en vegetarisk period, var det i FKF också? Men jag har alltid varit lite fundersam med vilket som är värre, närproducerat ekokött eller helfabrikat på (oftast långt ifrån) soja? Ingen av de andra i familjen är så intresserade av ”sådan” mat, så det skulle i och för sig vara praktiskt att ta till helfabrikat för egen del. Och så måste jag fråga, hur tar Nestina emot substituten? Jag försökte byta ut mjölken mot mandelmjölk, har aldrig sett Selom så sårad förut :)
    Sedan ska jag ge två stycken mattips: Googla red-red, det blir jättegott och är helt veganskt. Det är bönor som kokats riktigt mjuka med het tomatsås, och dessutom med fried plantain (vilket i och för sig är svårt, men OM du får tag på det). Och så, angående att känna sig full av energi när man ätit, har du läst på om ayurveda? Jag har boken ”mat är min medicin”, och handlar om hur man ska äta enligt sin kroppstyp, och full av vegetariska (veganska? minns inte tyvärr) recept.

  4. Annica

    Intressant! Äter vegetariskt men äter ägg,fisk ibland och mjölkprodukter. Tonfisk försöker jag undvika av miljöskäl. Äter tyvärr också sötsaker speciellt när jag mår dåligt och eller är stressad. Mår mycket bättre då jag äter ordentlig vegetarisk mat tex. hemlagade grönsaksbiffar. Har nog tid som sjukpensionär att laga mat men orken att laga mat finns inte alltid. Äter jag mycket sött krånglar min mage direkt med värk och liknande. 

Se fler...

Yogafeelis.

Min kvällsyoga gjorde mej så glad till mods att det röda stearinet jag spillde ut över parkettgolvet enbart fick mej att le och tänka,- ”det där blir morgondagens problem det”. Gonatt!

Annons
Kommentera (3)

Kommentera

  1. Annica

    Tack! Du får absolut publicera min kommentar. Har kommit så långt att jag inte skäms. Skämmas borde vår psykvård som tyvärr inte fungerar alls. Vill bara gråta när jag inte behöver åka längre än till närmaste större stad och ser alla sjuka människor som bara irrar runt utan att få någon som helst hjälp. Speciellt nu i jultid tycker jag problemen är och syns ännu mera än vanligt. Tycker du är modig som är öppen med dina problem! Har också föräldrar och syskon som jag inte vill hänga ut offentligt för mycket.

  2. jensku

    Hej Annica!

    Jag försökte mejla dej men din mejladdress funkade inte? Här kommer mejlet jag försökte skicka. Säj till om du vill jag ska ta bort våra kommentarer härifrån bloggen och enbart mejla privat!

    ”Hej på dej Annica!

    Det här är Jenny. Du skrev en kommentar på min mammablogg. Det var
    modigt av dej att skriva, tycker jag. Jag läste din kommentar och
    tänkte på den under förmiddagen. Men jag har inte godkänt den på
    bloggen, utifall att du inte vill den ska synas publikt så att också
    andra ser den.

    Det gör mej verkligen varm om hjärtat att tänka att någon som kämpar
    med liknande saker som jag får känslan av att inte vara ensam. Jag vet
    hur det känns att inte orka och räcka till, varken fysiskt eller
    mentalt. Och jag vet hur hemskt det är, och hur liten och rädd man kan
    känna sej, när andra slänger sina fördomar på en. Eller inte förstår.

    Jag tror att det starkaste som finns är att våga vara sej själv och
    möta alla fördomar med attityted ”precis sån här är jag, och om du
    inte gillar eller förstår så bryr jag mej inte”. För mej finns det en
    stor frihet i att vara såpass ”aggressiv” i min ärlighet. Jag är så
    arg och trött på att behöva gömma mej själv och skämmas.

    Du har ingenting att skämmas för Annica. Du är bra precis som du är.
    Människor med sår och skavanker inuti är väldigt mycket vackrare och
    mänskligare än människor med perfekta ytor. Därför är du vacker. Mejla
    mej om du vill, om vad som helst. Jag finns här.

    Kram, Jenny.”

  3. Annica

    Hittade din blogg av en slump. Är hemma med magsjuka och sitter och slösurffar. Är född 78,sjukpensionär sedan jag var 28 och psykiskt sjuk sedan tonåren. Ja det behövs flera som du som är öppna med sina psykiska problem. Bor i en liten stad,by kan man nog mera kalla det. Själv är jag inte öppen med mina problem. Orkar helt enkelt inte med folks fördomar. Psykisk sjukdom jag förstår inte varför väcker väldigt mycket fördomar. Att vara någorlunda ung och sjukpensionär gör att man får höra alla möjliga konstiga åsikter. Visst finns det unga finlandssvenska psyksjuka men tyvärr tror jag flera tänker som jag man vill inte visa uttåt hur man mår i mitt fall i min lilla by.
     
     
     

Se fler...
stats