Tankar. | Jenskus mammablogg.

Jenskus mammablogg.

Annons

Tankar.

Jag har haft så många tankar i huvudet denna höst. En av dem tänkte jag dela med er. Under våren och sommaren har jag varit tillsammans med en jättefin kille. Vi har haft en massa fina upplevelser tillsammans. Jag hade inte så mycket tid att ge honom, så därför satsade jag stort på att verkligen skapa minnen de gånger vi kunde ses.  Mellan april och september var min varje minut inplanerad. Från Nenne till jobbpraktik till gymet till tid jag spenderade med honom. Alltid något trevligt på gång. Men jag började känna mej sliten. Man kan slitas itu mellan roligheter.

Jag kände att jag borde ge honom mer tid, samtidigt som jag saknade min dotter när jag var på äventyr med honom. Jag insåg att det var omöjligt att göra allt rätt. Jag vägrar sätta någon före Nestina. Och det var inte heller rättvist mot honom att han alltid kom efter henne.

Ganska samtidigt som jag lämnade honom fick jag reda på att Nennes pappa blivit tillsammans med sin ungdomskärlek. Det första jag tänkte var hur trevligt det lät att de får sitt lyckliga slut. Sen tänkte jag att det är ju helt bra att han flyttar tillbaka till nigeria och bildar familj med henne. Så slipper jag ha med honom att göra.

Sen på något sätt krockade dessa två upplevelser med varann. Jag kollapsade mentalt och insåg att han kan gifta sej, han kan få fler barn och han kan få ett bra liv med dom. Jag kan också, men jag känner mej själv och vet att jag inte vill. Jag vill bara finnas till för Nenne. Jag vägrar dela min tid med henne eller ta risken att hon någonsin skulle känna sej åsidosatt.

tankar

Såklart förstår jag nog att allt inte är så svartvitt. Visst kan jag träffa en man som passar perfekt in. Som ser Nestina lika mycket som sin dotter som jag också gör. Men jag vill inte. Gör jag något så ger jag 100%. Och jag vill vara 100% mamma åt min dotter. Jag tycker heller inte om tanken att dela denna hypotetiska man med Nenne. Jag vill som kvinna att min man bara ska ha ögon för mej.

Jag tycker väldigt mycket om tanken på att förbli singelmamma tills Nenne blivit en ungdom. Gymnasieålder, ungefär. Då är en perfekt tid för mej att hitta en livspartner. Jag tror dejtande i 40-års åldern är toppen. Det är högst troligt att om jag hittar någon jag tycker om, och han tycker om mej, så vill vi samma sak. Jag kommer knappast ha problem med att han är omogen på något sätt.

Det blir helt klart mer komplicerat och mera pusslande för mej än det nu blir för Nennes pappa. Hur pinsamt det än är att erkänna det, så är det faktiskt riktigt, riktigt orättvist

Det som gör mej rätt så förkrossad är att jag så gärna skulle vilja ha fler barn. Gärna 5-7 stycken barn. Jaja, man vet aldrig vad livet kommer bärande på runt hörnet. Och jag är väldigt svartvit i mitt tänkande. Men såhär tänker jag i alla fall.

Kommentarer

Kommentera

Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter i vår integritetspolicy.
Annons
stats