Zzzzz... | Jenskus mammablogg.

Jenskus mammablogg.

Annons

Zzzzz…

Jag är så otroligt trött idag. Jag tänkte halvt avboka min terapi idag. Men eftersom töntarna på FPA begärde mera uppgifter, helst en kopia ur min sjukjournal (!), innan de vill bevilja någon sjukskrivningspeng så var det ju ändå lika bra att jag tog mej till stan idag. Jag gav snabbt in pappret till FPA kontoret och styrde barnvagnen genom snö och slask till mentalvårdsbyrån. Tänk att det heter så, förresten. 

Jag om kände mej tom och trodde jag inte skulle ha något nytt att säja. När jag väl var där märkte jag att jag bara pratade och pratade och pratade, hela vägen ut genom dörren pratade jag. Det har varit intressant förresten när jag pratat med mina bekanta om att jag går på terapi och att jag känner mej psykiskt illamående. Det är verkligen ett riktigt stort tabu, att man skulle må dåligt, eller ha upplevt något hemskt och inte riktigt orka mera med sin vardag.

Det borde absolut inte vara något tabu! Det om något är ett tecken på allmänt illamående bland många om man upplever att detta tabu finns. Jag tror det är det första tecknet på tillfrisknande eller bättre mående att våga sticka ut näsan och säja “hej, jag mår inte så värst bra!”. För det andra tror jag att det man inte vågar prata om ger man chans till att hålla grepp om en. Det blir ett mörker inuti. För det tredje tror jag att om jag är öppen och ärlig kan min uppriktighet förvåna och hjälpa någon annan att må bättre. 

Vi tror vi är så ensamma om att känna som vi gör, men det är vi egentligen inte. 

En annan sak jag märkt är att man nog inte får den hjälp man behöver om man inte aktivt söker den. Det är synd, för den som mår sämst kanske inte har förstått hur pass långt han eller hon gått ner sej (nej, jag tänker aldrig börja säja något jävla “hen”.) Som sagt är det första steget upp att själv inse att allt inte står rätt till. Speciellt för ungdomar och barn som mår illa måste det här vara svårt. Vilken livserfarenhet har man då att jämföra med för att ens förstå att det man känner är onormalt?

Jag skulle inte ha något emot att jobba med barn och ungdomar någon dag. Tänk att få informera, stödja och hjälpa dem till bättre välmående och självinsikt. Det skulle vara något!

Kommentarer

Kommentera

Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter i vår integritetspolicy.
Annons
stats