Sinnessjuk mamma. | Jenskus mammablogg.

Jenskus mammablogg.

Annons

Sinnessjuk mamma.

Ni vet hur enkelt man använder uttrycket “han eller hon är sjuk i huvudet”. Jag har på allvar börjat inse att jag faktiskt är sinnessjuk, på ett sätt. Jag kan inte skilja mellan verklighet och tvång. Psykisk misshandel sitter i länge och kräver medvetet arbete att bli av med.

När lillans pappa hotade mej med advokat blev jag rädd. Plötsligt har jag gått med på att komma på tåget och träffa honom för dagen. Förra sommaren lovade han mej en kryssning till Tallinn och tillbaka, men det blev aldrig av. Så först var planen att vi far till Tallinn en sväng för dagen. Sen ville jag ha med min syster. Sen ändrade jag och ville spara pengar på att inte åka till Tallinn. Sen ville jag ta ett tidigare tåg tillbaka. Och han borde betala båda resorna. Sen inser jag i panik att vad PIP håller jag på med. Efter psykisk och fysisk misshandel, två omgångar av att ha bott på skyddshem och slutligen blivit sparkad i ansiktet och utsparkad ur lägenheten och tvingad att lämna honom mot min egen vilja,- så ska jag barnvakta Nenne 10 timmar på tåget, stiga upp 5 på morgon ta taxi till tågstationen och komma hem efter en lång dag efter 21 på kvällen? Fastän jag varit småflunssig i över en månad?

Alltså hjälp… jag fick total panik när jag insåg mitt misstag. Och paniken kom från att nu måste jag gå emot hans vilja och jag kände mej full av skräck vid blotta tanken? WTF? Jag har inte sett människan på två månader och ändå är jag så totalt i hans våld? Allt han säjer eller inte säjer påverkar min sömn, mina tankar, känslor och mitt välbefinnande?

Det blev en lång, stressig dag igår när jag i panik besökte och pratade med socialarbetare, barntillsyningsman och polis. Och min mamma och pappa såklart, flera varv. 

Men det tar inte slut där… här kommer ytterligare skamliga bevis på att jag är sinnesstörd… jag skrev URSÄKTA igår för att jag avbokade planen att komma och träffa honom. Han skrev att han är väldigt missnöjd men låter det gå för denna gång. Tie minuter senare skriver han att han är i Jeppis imorgon eftermiddag. Jag svarade “okej”. Sen frågade han om han får vara ensam med lillan. Jag skrev “okej”. Sen kommer det,- “du ska träffa mej kl 15 i Halpa-Halli och lämna henne åt mej och du får hämta henne fyra timmar senare av mej”. Va?

Jag skrev att det går jag väl inte med på, jag måste inte gå med på något sånt. Han är halvvägs hit med tåget och skriver att jag har gått med på det här, jag sa att han får ha henne.

För en timme sedan var min socialarbetare hemma hos mej för att se hur jag mår, prata lite, hjälpa mej med lite papper för min ansökan om utkoµsstöd. Jag var inte uppriktig med henne. Jag berättade inte att jag tror han är på väg hit som bäst. Jag hade dåligt samvete och kände att jag måste lyda honom. Jag är kluven, splittrad, förvirrad, ledsen och tydligen oförmögen att skilja mellan rätt och fel!

Det var efter detta han skrev de där meddelandena, att han ska ha henne själv och så vidare. Så nu har jag panik igen. Jag ringer och ringer socialarbetaren som säkert gick på lunch. Måste erkänna att jag gjort bort mej, att han kommer, att jag inte vet vad jag ska göra, att jag behöver hjälp.

Jag behöver verkligen hjälp…

Kommentarer

Kommentera

Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter i vår integritetspolicy.
Annons
stats